Jag satt..

Jag satt och tittade igenom schemat för vårens två kurser igår. Jag skulle skriva ner vilka tider jag kan jobba i vår och skicka det till mini-bossen. Det slog mig lite att det är nu det börjar. På riktigt. Den här hösten har varit sjukt stressig på så vis att jag har haft hundra saker att göra samtidigt. Har slagit knut på mig själv när jag försökt trixa in skola, jobb, träning, vänner, tågresor mm, vill aldrig säga nej till något. Måste alltid vara bäst på allt, vilket innebär att jag måste gå in hundra procent för allt jag gör. Om jag inte kan det så känner jag mig lite kass. Sparkar lite på mig själv och tvingar mig göra bättre nästa gång. Det som har blivit bortprioriterat den här hösten är sömnen. Jag har sovit bättre sen jag köpte min nya säng, men då har det istället blivit sena kvällar och tidiga morgnar. Måste hinna med allt. Igår låg jag vaken i flera timmar. Uppgifter och inlämningsdatum bara snurrade i huvudet och det var helt omöjligt att slappna av. Jag struntade i att ställa klockan vilket resulterade i att jag vaknade vid nio. Kanske inte tycks vara så märkvärdigt, men jag kan inte komma ihåg när jag sov så länge senast. I alla fall, om hösten var stressig så vet jag inte hur man ska benämna våren. Det är inlämningsuppgifter á 2000-2500 ord varannan vecka, och examinerande seminarier däremellan. Det är oändliga sidor kurslitteratur som ska läsas och hejdlöst med föreläsningar. Men jag antar att det är så det ska vara som Master-student.

Jag behöver semester. Jag behöver skita i allt i en vecka och bara göra ingenting. Bli rastlös, klättra på väggarna, vara uttråkad. Men det får vänta. Jag har som sagt inte tid att vara ledig. Studenter är inte lediga. Vi pluggar när alla andra jobbar och vi jobbar när alla andra är lediga. Jag tänker vara bitter och negativ ett tag till, sen får jag nog försöka vända på skeppet. Men inte riktigt än.