För tusan.

Som jag längtar till frukosten imorgon. Vilken ljuvlig start på dagen egentligen. Slutet är ju inte riktigt lika rolig, kaseinfluff och kesella i all ära men det går ju inte riktigt upp mot en välkomponerad frukost. Får se lite om det blir en runda i löparpjuxen innan jag sätter mig till bords imorgon bitti eller om jag skräller och bara helt sonika som om ingenting hänt går upp och direkt bara kastar i mig frukosten som om det inte fanns någon morgondag. Jag röstar för det första men jag skulle nog satsa mina pengar på alternativ nr 2 faktiskt. Spännande så det förslår det här.

Nej, jag har inget viktigare att säga, jag är ledsen. As you were.

Då kanske man bara ska boka in så många patienter som hinns med. Men vad vet jag.

Det är lustigt det där, hur snabbt saker förändras. För tjugo minuter sen var jag full av förväntan, liksom laddad för vad som skulle hända. Det låg en spänning i luften och jag var som ett barn på julafton. Sen började jag äta och så tog frukosten slut och nu sitter jag här i ett sedvanligt antiklimax. Jag är verkligen inte förtjust i när måltider tar slut. Vet inte om det beror på min konstanta hunger eller på att jag är så rastlös. Jaja skit samma, nu ser vi fram emot dagens första mellanmål istället! Lite rädd för vad som ska hända med min heliga lunchtimme dock, jag ska till vårdcentralen 10.50, och kunde "vara beredd på att det kan bli lite väntetid". Eh, jaha. Vad är lite väntetid frågade jag då. "Ja jag hoppas att du kommer in innan tolv". Jo man tackar. Sen fortsatte hon med ett "ja, vi vill ju ha lunch då, hehe". MENSKÄMTARUELLER!??! Herregud. Ja vi får ju verkligen hoppas att jag kommer in innan tolv då så ATT JAG INTE STÖR VÅRDPERSONALEN I SIN LUNCH.

Ja jag har varit ute och sprungit idag. Givetvis. Jag velade lite när jag vaknade, morgonjogg eller gym, men jag resonerade som så att jag ändå spenderar ungefär 80% av all min vakna tid i de där lokalerna, och jag är lite trött på det alldeles för tillfället. Jag var seg i benen och med bara aminosyror och koffein i magen var det ju inte mycket att göra än att hålla nere pulsen och springa sakta. Egentligen är det bra att ta något litet innan, men eftersom jag ligger ganska lågt i energi så innebär ju det att jag inte kan äta lika mycket till mellanmål sen mellan frukost och lunch och då blir jag så hungrig, så jag skippar energi innan morgonjoggarna just nu.

Men okej, tagga vårdcentral nu då. Jag ska vara riktigt jävla skitjobbig. Fråga om allt, insistera på diverse tester och inte gå därifrån förrän tidigast fem över tolv.

Jag visste att det var nåt.

Ni vet där jag skrev med att jag skulle dricka vatten. Ja alltså jag glömde liksom bort det och det där enda glaset jag tog till middagen nu var tydligen inte tillräckligt så jag har lite så att säga ont i huvudet nu. Ojdå.

Ni undrar kanske hur det gick för Anna i helgen förresten (klart ni gör), om hon överlevde och sådär eller om jag tog kål på den första personen som faktiskt älskar mig trots att hon känner mig så väl (ja alltså familjen räknas ju inte för dem har ju inget val). Jo jag kan tala om för er att det gick hur bra som helst! Hon var grym och hon fixade den där milen galant (hon gick som ett stelopererat kylskåp dagen efter dock, men det är ju en helt annan historia). Vilken bästis jag har egentligen. Hon ska åka halvvasan snart också, det kommer hon också fixa utan problem. Jag är bara nervös för diverse vurpor och krossade armbågar och sånt där. Det kanske blev en negativ klang här nu, som att jag insinuerar att hon är en klant eller skulle ha svårt att stå på skidorna eller så. Det var ju inte min avsikt, men det är ju inte som att det inte har hänt förut (innan skidorna ens kommit på), det är bara det jag menar.

Det gick ju som smort, som de säger.

Min runda blev 9km, och det känns ju helt okej i kylan. Hade orkat en km till i samma tempo för det kändes väldigt bra idag, men det är det där med att ta en extra omväg när man nästan är hemma. Det tar ju liksom emot litegrand (asmycket). Nu ligger 17 portioner ljuvlig mat nedlagda i diverse plastbyttor iaf, mellanmålet efter träningen är uppslukad och jag ska bege mig bort till jobbet och köra veckans LS-föreläsning. Det slog mig också att jag kanske borde dricka ett glas vatten eller två. Jag är så dålig på det när jag har sprungit ute, och sen slår det mig efter några timmar att jag av någon konstig anledning har så sjuuukt ont i huvudet. Kass är jag. Skärpning.

Hur många middagar är det liksom okej att äta på en dag?

Herregud vad mat. Måste ut på en runda nu, kan inte vistas bland så mycket mat utan att äta opp alltihopa. Jag är viking idag och tar mina medeltunna tights, yes you heard me. Här ska vi härdas! Kanske tar tisha också, liksom bara för att. Men löpning nu då, seså, ge er iväg! Så klappar vi oss själva på axeln sen när vi kommer in.

Jag tänker innanför boxen här nu.

Ojojojoj. Ledig måndag idag ju! Startade lite lätt med en helt underbar morgonjogg i det alldeles strålande vädret, och sen hämtade syrran upp mig och så åkte vi till ica maxi och handlade. Käkade lurre på Prima och det var ju gott och så, men jag måste ändå säga det att hemlagad mat är ju aaaalltid godast (så mycket godare att jag bara var tvungen att ha tre a:n extra). Så nu ska jag laga matlådor för kung och fosterland, mat här och där och överallt ska det bli (men helst i lådorna då, blir ju hemskt mycket waste annars tänker jag).

Det känns lite som tre söndagar i en. Typ som kinderägg. Fast utan överraskningen..och chokladen.

Dagen startade vid nio, efter en något annorlunda natt. Jag och Anna var ju som bekant farmarvikarier och fick ju således spendera natten ute i bushen. Mamma och pappas dubbelsäng är en väldigt skön och stor sådan, så jag såg mycket fram emot en god natts sömn utan något som helst problem med att få plats (jo för alltså jag och Anna har sovit i samma säng ett gäng gånger förut, och alla de gångerna -utan undantag- har hon puttat ut mig från sängen med sin rumpa, vilken mirakulöst växer en sisådår 7-800% om natten). Till en början blev det också precis som jag tänkt mig, jag bredde ut mig och hade det sådär härligt bekvämt, dock hade jag ju missat den där lilla detaljen med att vargen gärna sover i sängen (gärna på pappas huvudkudde, och gärna medan någon fortfarande har huvudet på sagda huvudkudde), hon är så att säga, en aning sällskapssjuk. Hon la sig alltså "död hund" mellan mig och Anna, men ändå liksom på mig och mitt täcke. Jag försökte putta undan henne lite fint men hon (helt utstuderat) spjärnade emot med benen mot Anna, så det gick inte att rubba henne. Jag hade ju kunnat skälla lite på henne och så men viljan fanns inte riktigt där, så det fick vara så. Jag sov alltså på sisådär 60 cm halva natten medan hunden lekte lyxliv och hade mer utrymme än en illaluktande svettig person utan dusch har i kollektivtrafiken.

Nåväl, vi matade alla som skulle matas och begav oss in till civilisationen igen framåt förmiddagen. Jag kom hem, packade ner lite matlådor och åkte till jobbet. Mohombi var där idag så det var ett jävla hallaballoo, men det var ju alldeles skitkul att det hände något speciellt på jobbet för en gångs skull. Sen tog det ju givetvis hundra år att göra stängningsstädet, men till slut, till slut kom jag hem igen. Johan kom förbi på en kopp te och underhöll mig medan jag käkade middag och sen gick han hem och jag fastnade i soffan. Lång dag. Nu sover vi.

Målbild.

Fyra veckor utan ätardag, 3,6kg ner och några cm mindre (fördelat på väl valda kroppsdelar). Nu har jag fyra likadana veckor framför mig och det känns ju hur bra som helst. Folk runtomkring vill gärna få det till att jag visst vill frossa en massa och att det av någon konstig anledning skulle försämra livskvalitén och att det är tråkigt och jag vet inte allt. Det kan de få tro faktiskt, men faktum är att det enda flötiga jag skulle kunna tänka mig är en sån där panpizza. En sån Billys ni vet. Om jag tycker att den är god? Nej nej, jag vill ju inte äta den, jag vill klippa ut bilden på Hero och sätta upp på kylen.

Fyra veckor till nu hörrni, ni är fortfarande med va? Fit 2012 var det ju, inte Fit 20januari.

Drömmer om mat nu, då vet man att man gör rätt.

Åh jag längtar till på måndag. På måndag är jag nämligen ledig. L-E-D-I-G (ja förutom LS-föreläsningen jag ska ha på kvällen då, men skit i det nu). Kan ni förstå vilken lycka?! Jag har i snitt en ledig dag i veckan, nästa vecka är det tre. TRE!!

Imorgon tänker jag pallra mig upp tidigt så jag hinner med lite löpning innan jobbet. Det är ingen idé att säga riktigt hur tidigt för då blir det väl ramaskri kan jag tro. "På en lördag!?", "galenSKAP", "men du är ju inte klok" och allt vad det nu kan vara. Lite samma som när man säger att man inte tänker äta någon semla på semledagen (jag hoppas INNERLIGT att man kan få tag på semlor fortfarande två veckor efteråt när jag också vill äta), det är som att folk tar det som en personlig förolämpning. Iaf, efter jobbet bär det ut till landet med min brutta och då ska vi jogga en mil. Hon har aldrig gjort det innan, min bästis, så jag tyckte att det var dags nu. Vad hon tyckte? Det vet jag inte. Jag anser det vara högst irrelevant i sammanhanget.

Finally.

Fyra veckor, inga ätardagar (ja jag vet, rent tekniskt sett är det inte förrän på måndag, men jag är så motiverad att jag vet att jag inte kommer bryta det) resulterar i min första belöning. Tack Johan för julklappen som gjorde att jag kunde köpa den:)