Lång dag imorgon så vi kan ju hoppas att min powernap inte pajade nattsömnen.

Jag läääängtar (det var nästan värt 5 ä:n men jag tyckte att det hade känts lite lätt överdrivet) tills på torsdag då jag är ledig hela långa dagen. Då ska jag ta sovmorgon till sju och sen ska jag ge mig ut och springa och sen ska jag vårstäda min lägenhet. Den ska bli så ren att den egentligen borde stängas av för att det finns så ohälsosamt lite bakterier. Gud vilken härlig dag. Sen ska jag riva av ett träningspass som gör att kroppen blir så mörbultad att jag överhuvudtaget inte vill träna på tre dagar. Efter powern på fredag morgon har jag nämligen tvångsvila i helgen. Mitt nya upplägg gör att vilan är centrerad till 2,5 dagar varannan helg+ 1 dag den andra helgen. Hittills känns det alla tiders, men så har det ju bara gått 8 dagar också. Fråga mig igen om två veckor.

Hur har det gått med era mål såhär tio veckor in på 2012? Har ni bitit ihop?

Men shit.

Herregud, jag hann inte mer än att ställa ifrån mig datorn innan jag däckade, sen sov jag i två timmar och när jag vaknade var jag helt väck, men ändå tillräckligt med i matchen för att inse att jag inte skulle hinna springa iaf. Dessutom var kylskåpet tomt på färskvaror igen (jag hatar när det händer) så då fick jag med mig mamma och pappa till Maxi istället. Då var det påfyllt där och jag får helt enkelt vila från träning i eftermiddag. Det gör kanske inte så mycket, jag ska ju springa med Pasi Salonen imorgon! Jag vet, vilken grej. Det blir ju mer träning för mig än för honom givetvis, med tanke på att mitt tempo antagligen kommer kännas som en lättare promenad för honom.

Nu är det snart dags för mig att åka tillbaka till gymmet. Måste säga att jag längtar hem redan.

Så kan det gå

Ser ju nu att det förra inlägget är fullständigt osammanhängade, dåligt rent av. Så kan det ju gå, vi lämnar det bakom oss tänker jag. Jobbet gick bra, men det är skönt att vara hemma igen nu. Ska ta en powernap på ett par timmar så får vi se vad kvällen har att erbjuda sen (förutom LS-föreläsning då, så det klart att det finns ju inte jättemycket tid att spela med efter min "lilla" tupplur).

Just another manic monday.

Klockan ringde 05.30, i ärlighetens namn somnade jag i den första snoozen, men 05.50 stod jag utanförr dörren, redo att ge mig iväg. Jag vet, jag har sagt det förut, men det är verkligen speciellt att springa på morgonen och se stan vakna till liv. När jag springer iväg är allt dött, tyst och stilla, och när jag är på väg hem är det plötsligt en massa folk och bilar. Det blev 10.5km idag och jag tog milen under 50 igen. Jag känner mig on top of the world kan man säga. Nu ska jag till jobbet och härja, tycker ni ska ge er dit också faktiskt, det är viktigt att träna ordentligt.

Just do it.

Vilken perfekt morgon. Först 14km löpning i ett helt underbart väder, och sen långfrukost till Vasaloppet. Eufori liksom. Även om ni inte tycker om löpning (hur nu någon inte kan tycka om löpning, it's beyond me) så måste ni springa i det här vädret. Det går liksom inte att beskriva. Även om man känner sig trött, seg och har hela magen full av våfflor så är det så härligt att man vill fortsätta i all oändlighet. Ge er ut nu, jag lovar att ni inte kommer ångra er.

Jag åkte hem när pappa insisterade på att Melodifestivalen skulle visas även på köksteven.

Vägningshistorian imorses gick prima, är sjukt glad över att ha gått ner 6,5kg på 9 veckor. Dessutom hade måtten minskat och man ser faktiskt ganska stor skillnad på bilderna. Sen väntade en jobbdag -som började med en polisanmälan efter att ha upptäckt att vi hade haft inbrott på natten- där min absolut största ansvar var att servera blåbärssoppa och fylla på vattenflaskorna åt de tappra och otroligt duktiga deltagarna på vasaspinngen. Jag måste säga att jag gjorde det väldigt bra, är nästan förvånad över hur bra jag löste det rent logistiskt. Borde skriva med det i CV:t. I eftermiddag kom Malin och David till gymmet och fick sig ett träningspass de sent ska glömma. Riktigt duktiga var dem, och syrran imponerade stort när hon rev av de sista intervallerna på löpbandet efter ett hårt crossfitpass.

Jag följde med hem till mamma och pappa efter det, och vad väntade när vi kom fram om inte nygräddade våfflor!? HERREGUUUD vad jag tycker extra mycket om min mamma ibland. Helt ljuvligt var det, och jag njöt av varenda gräddklick. Det sitter säkert fint imorgon bitti när jag ska springa med R igen. Jag kommer säkert inte alls ångra att jag tryckte i mig våfflor och extra mycket köttgryta till middag. Jag kommer säkert tycka att det är skitgött att springa med en mage lika utspänd som en ballong på bristningsgränsen. Antagligen. Vi kan ju se imorgon vad jag tyckte.

En ledig dag som blev sådär som man ville.

Det blev visst lite intervaller sen ändå. Ringde till gymmet för att kolla hur packat med folk det var, och Åsa sa till min stora lycka att det var lugnt och harmoniskt. När jag kom dit- ca 20 min senare- var det varken lugnt eller harmoniskt. Jag drog genast slutsatsen att ryktet spridit sig att jag var på väg dit, därav folks vallfärdande till gymmet helt plötsligt. Åsa insinuerade att det kanske mer berodde på att solen höll på att gå ner.

Jag kände mig dock lite ostadig innan jag körde igång, men tänkte att det säkert skulle ge sig. Kände mig sen lite ostadig även under tiden, men utöver den konstanta rädslan över att ramla av bandet mitt under rusningstimmen kändes det hur lätt som helst. Körde på samma tempo som jag kört på innan på 1-minutarna, men det var inte alls lika jobbigt som vanligt. Dessutom gjorde jag fler än jag brukar. Efter träningen trampade jag hem och sen kom Johan med käk och film och nu har han gått hem igen och jag ska sova. Upp tidigt imorgon, startar med vägning/mätning/korttagning och sen väntar jobb hela dagen. Efter det ska jag tortera syrran och David en stund, tänker crossfit. Det blir höjdpunkten på hela helgen vill jag lova.

Fredag.

Idag är jag ledig, så planen är att inte besöka actic en enda gång. Brukar köra intervaller på fredagar men tror jag skippar det idag och springer ute istället. Kanske kan orka med lite fartlek, men jag är sjukt stram i baksida lår så det kanske blir ett väldigt lätt återhämtningspass istället. Innan dess ska jag ut på promenix med världens bästa Mia, och sen ska jag till stan och fixa lite grejer där. Jag startade dagen _assketahungrig givetvis- med att upptäcka att bovetegrynen var slut, och som den frukostnazin jag är kunde jag ju inte bara "äta nånting annat istället" (herregud, gör folk verkligen så!?), så jag fick sätta mig på cykeln och trampa bort till Ica. Jag skulle handla gryn och och mjölk, men råkade komma hem med två fulla kassar. Det går ju åt, liksom.

Ni har väl inte glömt anmäla er till Pasi Salonens föreläsning på tisdag kväll i Arenan förresten?? Gör det nu isf!

Happy thoughts.

FIIII FAAN VAD JAG ÄR BRA!! 17,5km och jag snittade 4.46-tempo. Jag har aldrig sprungit den distansen så fort innan. Jag har aldrig ens sprungit milen på under 50, det var mitt delmål till juni. Men vet ni att jag gjorde det redan idag. Passerade 10km på 48.10 (vilket bilarna som åkte förbi fint blev varse då jag sprang och gjorde segergester) och när jag tog 12 på under 60 tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta att trycka på. Det var det underbara vädret som gjorde det, vilken känsla det var att få springa idag. Lycka i varenda steg. Jag ger mig själv en klapp på axeln.

Passa på, snart har vi säkert snö igen.

Jobbdagen är över och nu taggar vi för löpning! Det finns inga ursäkter en dag som denna (ja alltså det finns ju aldrig några ursäkter men det är extra tydligt idag)!! Pwo och en banan så kör vi sen!